Direktlänk till inlägg 15 februari 2018
Mamma lilla mamma
Sjukdomen har snart tagit hela ditt inre och alla dina tankar. Det blir svårare och svårare att handskas med din frustation och dina utbrått.
Spärrar som du alltid har haft finns inte längre och sjukdommen löper nu fritt i dina tankar.
Du svävar runt i tankar man aldrig förstår någonsin kommer att förstå sig på. Dina meningar är bara ord med utan innehåll och dina frågar är många.
Jag försöker göra mitt bästa mellan jobba och mitt eget liv, att hälsa på dig och att ta med dig hem. Men det är inte så lätt längre.
Du är som ett ett årig barn som man måste passa hela tiden. Du kan hitta på vad som helst.
Inga farliga grejor, men allt du förekommer dig är inte alltid bra.
Idag har du varit hos mig och bara på den lilla stund när jag gick och hämtade bilen hann du med att äta Doris hundgodis ? Jag skattar lite med samtidigt så förstår jag att allt ditt förrnuft är borta. Din oro och ditt vandrande blir mer och mer och jag kan inte riktigt förstå hur det känns för dig.
Att aldrig känna sig hemma och att alltid fundera var man är måste vara en fruktansvärd känsla.
Denna satan sjukdom tar verkligen det bästa från människan och gör om dom till förrvirrade och rädda.
Förr så vart jag arg och ledsen när jag såg hur du förändrades och försökte förklara och rätta till saker. Men nu har jag slutat och bara accepterat att du måste få vara du, fast du innte är du.
Men får det dig att må bättre så ska jag inte virra till det ännu mera för dig och dina tankar.
Än så länge orkar jag ta hem dig och kommer att göra det fram tills den dagen jag ser att du inte mår bra av det och så länge jag ser att du orkar själv.
Du är MIN mamma och jag ska göra allt i min makt för att få dina sista år att bli så lite förvirrande som möjligt för dig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
|||||||
|