Dagar flyter på ,men mina har liksom stannat upp lite. I Tisdags så vaknade jag med en massa värk i mina leder, men kämpade mig upp och ville till jobbet. Började min morgon runda som den har börjat i alla andra år. Gå in, säger god morgon, fråga hur natten har varit och utfört mina arbetsuppgifter. MEN något ändras denna morgon för mig och min själ.

Jag kommer in till en som inte svarar. Jag förstår rätt snabbt att det är något fel. Jag inser att min vårdtagare har avlivit. Jag kastar mig på telefonen och ringer 112. Jag gör alla koller som hon i andra änden vill och så kommer det som jag bävat för.

-Jag vill du påbörjar HLR. Kan du göra det för mig´, har du gjort det för.........

-ÖHHHHHhhh har aldrig gjort det men, jag har gått kursen.

-Ambulansen är på väg, men jag hjälper dig.

Jag böjer mig över kroppen och jag sätter igång. Hon hjälper mig att räkna och uppmanar mig att göra fortare och hårdare.

Jag är rädd under hela förloppet, det känns inte okej i min själ, men jag gör det för det förväntas av mig.

Jag hör hur jag knäcker revben, men jag fortsätter.

Tillslut hör jag hur ambulans killarna kommer och jag skriker vart jag är. Dom stormar in i rummet och jag släpper och går ut dirket från rummet.

Rädslan och paniken övergår i tårar.

Allt var över för mig och jag kunde bara titta på. Ambulansen konstanterar direkt att vårdtagren har avlidit för några timmar sedan att det inte finns något att göra. 

Sedan förljer ett förlopp på några timmar med sjuksköterkan från hemvården. Hon pratar med mig och min kollega som kommer efter ambulansen. Hon är lugn och saklig och hon tar itu med dödsbesked till anhöriga. Hon hjälper oss att göra patienten fin och vi får ett typ av avslut.

Det som började i kaos för mig , men slutade i lugn och ror och ett farväl.

Jag trodde jag var klar där. Men det är jag tydligen inte. Ångesten kryp sig på mig och jag var helt slut.

Ångesten har greppat tag om mig och gett mig en typ av rädsla för att gå in till vårdtagare. Jag jobbade på både ons och torsdag, men en ångset som fick mig att kippa efter luft.

Jag trodde att detta skulle rinna av mig, men jag både ser och känner rädslan att gå in och hitta någon. Jag er allt framför mig om och om igen.

Så idag är jag hemma. För er som inte provat göra HLR , så ska ni veta det är tungt och specielt om personen ligger på mjukt under lag. Så min värk i armarna är underbart överjävligt just nu efter detta, och min själ är skadad.

Jag behöver prata om detta med någon och jag behöver få sova. Så idag ska min chef ringa kommunhälskan och jag hoppas jag får komma snabbt.

Jag vill inte vara rädd för att gå in till mina vårdtagare.

 

Maria Granström

15 februari 2019 09:00

❤️

 

Maja

15 februari 2019 14:59

❤❤❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God morgonIgår var det varit dagen D. Igår var det dagen jag har fått börja jobba lite. Jag har fått andra arbetsuppgifter som jag klarar av att göra utan att andvända min arm. Jag ska lära mig samordnar jobbet. Som samordnare samordnar man dagen för...

God morgon     Onsdag har börjat och jag har idag sparkat mig själv i röven och klev upp vid 7 och ställde mig på löpbandet för att göra bort mina 3,5km. Jävligt mottvilligt kan jag lover er det var, men jag gjorde det.  Jag har nu väntat i ca 4,...

Allså man blir ju fundersam och irriterad, när man hör hur människor gnäller och ser problem i saker som inte är problem. Nu går Kommunal ut i strejk! Dom gör det för att vi alla som jobbar inom vården (med äldre) och dom som jobbar med barn ska få v...

Förra veckan vaknade jag och kände jag var irriterad över vissa saker som inte har fallti på plats för mig. Lite saker som inte har återkopplat till mig, lite saker som man kan känna sig besviken på. Så jag tänkte att jag skulle göra ett "gnäll inläg...

Ja men nu gott folk har vi gått in i April månad. Detta innebär att jag har nu haft vägning igår. Blev inte som jag tänkte mig. Vågen har gått upp 1,7kg. En jävuls besvikelse infann sig. Men så ser sanningen ut. Jag vet att denna månad så har vi ha...